Visste du att jag har bott 1,5 år i Karlstad? Det visste troligen inte heller Anette när hon anlitade mig som Angelic lärare och bjöd ner mig de 100 milen från Luleå till Karlstad. Hon visste inte heller att jag (innan Corona) önskat att få fler anledningar att åka till södra Sverige och hälsa på min pappa, hans fru och hennes familj (min bonuskusin). Hon visste definitivt inte att jag, efter Corona, känt en ökad längtan efter att resa.
Hon hörde av sig, frågade om jag ville komma och jag tackade omedelbart ja!
Det var i Karlstad jag började läsa till Civilekonom. Jag flyttade ned 2002, då var jag 21 år gammal. Universitetet var nytt. Det vara bara några år sedan de gått ifrån att vara högskola till att bli universitet. Allt var nybyggt. Biblioteket med de gigantiska fönstren blev min nya oas. Lärarna var på hugget (vissa delar av föreläsningarna minns jag fortfarande).
Jag bodde i egen lägenhet 10 min från universitetet med mina två katter. Snart började jag även jobba extra på Ur&Penn inne i centrala Stan. Det var också här jag blev gruppträningsinstruktör.
Detta var före Reiki
- Jag försökte fly hemifrån.
- Var skir, hade mycket huvudvärk, blev superbakis (nivån utslagen på toaletten en heldag efter ett glas vin)
- Jag var också i min livs bästa fysiska form (lagade mat två dagar i veckan och åt matlådor, tränade mycket).
- Jag trodde att gräset var grönare någon annanstans.
Vad jag upptäckte i Karlstad
- Jag hör hemma här! Min pappa kommer ifrån Västergötland och det känns i min själ.
- Girlpower rocks! Hade de bästa kollegorna på jobbet!
Idag åker jag tillbaka till Karlstad. Kl 15 ska jag få se den lokal vi ska hålla till i. Kl 17 börjar kursen.
Dessutom är jag berikad av två heldagar med min familj. Vi har verkligen haft supertrevligt. (som jag hoppats på, ändå blev det ännu bättre).
Känns så spännande! På många plan!
Karlstad på energiplan? Där jag är nu? Veckan efter Reiki & Hypnos (som var läckert omvälvande). Det har också hänt massor i familjen som jag behövt lite tid att smälta.
Jag vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig.
Det enda jag vet är att det kommer att bli riktigt, riktigt bra!
Sedan börjar jag längta efter att få jobba igen! Har varit mängder av extraaktiviteter under flera veckor. Mycket har kommit till mig och legat i luften. Känns som det här är den stora finalen. Sedan blir det mer ”som vanligt” igen. Vad nu som vanligt är. Hoppas på att känna mer fokus (och känna mig mindre disträ).
