När någon lyssnar är det roligt att prata. Men hur gör man egentligen för att väcka intresse för ett ämne?
Brukar du känna skillnad på om den du pratar med lyssnar eller inte? När människor lyssnar finns det ett litet ”sug” i luften. Man märker att energin går fram. Det är också förvånansvärt lätt att hålla tråden och berätta klart. När folk inte lyssnar, utan har fullt upp med sina egna tankar och funderingar, börjar åtminstone jag tappar orden och kommer av mig. Det är tydligt att informationen inte når fram. Något går förlorat.
Som föreläsare gäller det att hålla intresset uppe hos deltagarna, så att suget hela tiden finns där. Detta är olika beroende om deltagarna själv valt att delta, eller om de är förpliktigade till att göra det.
Ivriga åhörare
När man håller kurs (som deltagarna själv valt att gå på) är deltagarna redan supersugna, och då gäller det att se till att de får så mycket information som de bara kan ta emot.
Väcka nyfikenhet
Håller man utbildning som deltagarna är förpliktigade att gå på (på arbetsplats till exempel) gäller det att tidigt skapa ett intresse, så att deltagarna ska vilja lyssna. Det är också viktigt att begränsa informationen så att det inte blir överbelastning. Det är bättre att sluta i föreläsningens esse, hellre än att mala på och trötta ut.
What’s in it for me?
Varför lyssnar du på vissa föreläsare och inte på andra? Troligen vill du att det du lyssnar på ska vara intressant. Eller, om någon vill att du ska tänka på något, eller göra något, What’s in it for me?
I sociala medier är 30 sekunder lång tid. Om du inte har fångat intresset på 30 sekunder, då har chansen gått förbi. Samma tidsramar gäller för mig som föreläsare. Jag har extremt kort tid på mig att väcka ett intresse. Ungefär lika kort tid som en rubrik i en notis.
Bränn inte krutet
Om jag skulle börja en föreläsning på en arbetsplats, där jag hittills varit okänd av åhörarna, med en presentation av mig: mitt cv, vem jag är och vad jag gjort tidigare, i fem minuter då har jag bränt mina 30 sekunder (och gått 270 sekunder över tiden) på att berätta något som för de flesta deltagare är oväsentligt. I en grupp av 20 är det kanske 2 personer som tycker det jag gjort är superhäftigt, de andra blir bara förvirrade. Vad gör du här?
Samma sak sker om det är teknikstrul. Om jag lägger 5 minuter på att rodda i tekniken i början av föreläsningen, då har det redan blygsamma intresset svalnat så pass att jag troligen aldrig får upp det igen. Funkar inte tekniken är det bara till att freestyla!
Viktigaste först
Så jag börjar med det som är absolut viktigast! Vad kan du vinna på att lyssna på mig?!
I min föreläsningsserie CHECK PÅ DEN (3 tillfällen á 45 minuter) som är riktad till arbetsplatser är det mycket viktigt att jag (helst innan 30 sekunder) får fram budskapet att jag inte är där eftersom deras chef vill att de ska få mer gjort.
Din arbetsgivare vill att du ska slippa psykisk ohälsa
Jag har blivit anlitad eftersom nästan 50% av alla som är sjukskriven är det på grund av psykisk ohälsa. Ungefär 100 000 personer är varje månad sjukskriven på grund av stress och utmattning. 100 000 personer! I månaden! Och det är bara de som är de som är i systemet. Alla dolda siffror, personer som är nära att gå in i väggen, de syns inte. Stress och känsla av att vara överväldigad är ett jätteproblem!
Strax efter det att jag berättat om problemet (det är här jag fångar deras uppmärksamhet, tro mig, här lyssnar deltagarna på riktigt) berättar jag om lösningen.
Vad kan du vinna på att få detta?
Genom att lyssna på mig får åhöraren lära sig enkla tekniker som är relativt lätta att applicera – i alla områden av deras liv. Det som försvinner är den ständiga känslan av dåligt samvete. Om de råkar bli lite mer effektiva på jobbet, vilket de flesta blir, råkar det vara en positiv bieffekt. Men poängen är att de ska känna sig trygg i sina egna tankar, inte nödvändigtvis att de ska göra fler saker.
Först nu kommer min presentation
Nu presenterar jag mig. Och på denna plats i föreläsningen får presentationen en helt annan effekt. När jag berättar min historia skapar jag förtroende för att jag har fog bakom det jag gör och säger. Och nu lyssnar folk. På riktigt. Här kommer förtroendet. Här börjar relationen att byggas. Aha, var det här med produktivitet något du behövde lära dig för att själv må bra? Det handlade inte om att du ville få mer gjort, utan du läkte när dina idéer inte fastnade i huvudet utan började manifesteras? Att ha check på den är bra både för inre lugn och självförtroende.
Själva innehållet
Sedan kommer själva innehållet i föreläsningen. Här gäller det att hålla sig kort och saklig, gärna med illustrationer som förklarar. Grejen är att deltagaren redan lagt sitt mentala krut på de första delarna, ”What’s in it for me” och ”hur kan hon hjälpa mig” så de är ganska mentalt trött. Det gäller att presentera något som deltagaren får omedelbart värde i, men som är lätt att absorbera.
Om jag verkligen drar ut på tiden kan jag få prata i 20-30 minuter (till). Sedan tar det tvärtstopp! De orkar inget mer! Jag har maximerat innehållet som de kan ta in. Därefter börjar informationen rinna av och deras tankar går till andra saker.
Föreläsningen avrundas med att jag berättar vad vi ska jobba vidare med – i kommande föreläsningar. Vilket skapar förväntan för nästa steg, men också gör att informationen sätter sig på ett annat sätt…
Maximera innehållet
När jag föreläser på kurs som deltagaren själv valt att gå är rytmen en helt annan. Deltagaren har höga förväntningar redan från första början. (Förväntningarna har uppstått innan de ens signade upp sig på kursen). Lyssnarsuget är jättestarkt. De vill suga åt sig så mycket som de bara kan.
Här gäller det att så snabbt som möjligt ge det svar som de är där för att få. Annars sitter deltagarna ”bara” och väntar på svaret. Det är ungefär som när en person ska säga något i en grupp. Hen slutar att lyssna, och sitter i stället och förbereder sig på det hen vill säga.
Jag brukar börja med en genomgång. ”Hej, vem är du? Vad har du för förväntningar på kursen?” Dels ger detta deltagarna en introduktion till varandra, de blir nyfikna på ett djupare plan. Men frågorna hjälper också mig att fånga upp vad de är nyfikna på. Ofta svarar jag på dessa frågor direkt. Det blir ett sätt att mjukstarta kursen, men också för att ge den där pusselbiten som de söker efter. Så resten av kursen kan gå ut på att ge ännu mer! Sedan mixar jag föreläsningar med samtal och tid i energier.
Hur gör du för att hålla nyfikenheten uppe när du föreläser?
Jag vill veta mer om Reikikurs >
