Hur går det med huset?

Idag svarar jag på den fråga som de flesta av er ställer er. Hur går det med huset?

Det går framåt må jag säga. Jag börjar se slutet på den första etappen vilken innebär:

1. Hittat grävare för nytt avlopp och någon som kan kontrollera hur avloppsystemet i huset ser ut. Satt mig in i hur ansökningsprocessen hos kommunen ser ut.

2. Renovera två rum (tapet, el)

3. Hitta och åtgärda störande doft (check på den, ett hackspettshål i fasaden är åtgärdat).

4. Bygga vägg och göra nytt rum (sonens rum) – nu syns det åtminstone att det ska bli en vägg.

5. Välja vilka möbler som ska vara kvar (huset är ett dödsbo, det är fullt möblerat) och vilka vi ska ta med oss hemifrån.

6. Var ska saker vara? Hitta bra flöde i huset.

Går långsamt då vi är ovan

Min vän har anlitat en (läs två) inredare för att planera färgsättning av deras nya lokaler. Hon har också mängder av hantverkare som gör jobbet. (Totalsumma ungefär 2 miljoner) Själv går det lite långsammare så vi gärna gör så mycket som möjligt själva. (Det har varit min mans dröm att bygga sitt eget hus sedan vi träffas, jag tycker också det är kul att få testa, känna och prova).

PS! Detta kommer att bli mitt Zoom-rum till jag får iordning min ljudstudio (ligger inte ens i årsplanen). Undrar hur jag ska göra för att få till ljuset då det blir superljust här inne och bleka färger… Idéer mottages tacksamt.

Testa och se

Då jag inte är så van inredare kör jag enligt testa och se-metoden. Jag flyttar möbeln och ser hur det blir. Jag kan inte, som proffsen som gjort det hundratals gånger tidigare, se hur det blir redan i huvudet även om jag har en idé om hur det kan bli. Jag måste testa och uppleva. Jag gått med i massa fler grupper i sociala medier.

Hänga med

Min stora tacksamhet är att jag just får testa och uppleva. Tidigare flyttar har allt lyfts ned i lådor och transporterats med släp. Sedan har det varit mängder av lådor som jag ska få ordning på. Jag förstår, med facit i hand, att jag blivit överväldigad och dragit sladden ur energikroppen tidigare gånger. Kört med ”klart det ska gå” och aldrig riktigt orkat.

Dessutom är det skönt att jag numer VET att det alltid kommer bakslag! Jag bryter inte hop när något sker som ruckar tidsplanen ett par månader.

Den här gången hinner jag vara med, på alla plan, under hela resan. Jag har också fått bli projektledare för ombyggnationen, vilket känns skönt. Tycker det är betydligt mindre stress att själv hålla i alla trådar, än att undra om någon annan håller i trådarna.

Läs Energiband du VILL ha >

Denna gång har jag haft tid. Dessutom har jag haft svärmor som barnvakt, så jag har fått vara själv i huset, tänka och känna. Varit omständlig. Gått fram och tillbaka. Ändrat mig. Sett på youtube. Hur gör proffsen? Jag har också gett mig in i sådant jag aldrig gjort förut. Satt upp (nåja, tillbaka) fönsterfoder. Skruvat fast lister. Mitt nästa projekt är att lära mig att hantera gersågen (bor man på landet behöver man vara lite praktiskt lagd). Dessutom behöver jag troligen tillverka några egna hyllor och grejer för att få dem i rätt storlek.

Det har varit en mentalt intensiv resa i fyra månader, och nu ser jag framemot att släppa den och bjuda in lite annat! Vi är inte klar (inte ens med första etappen) men det är inte lika överväldigande längre. Nu när jag ser en potential bild över hur det kan bli tar det inte nästan all tankekraft längre. Vilket är SKÖNT! Jag längtar efter att få jobba mer med mitt vanliga jobb ett tag 😉

Det känns bara bättre och bättre kan jag också erkänna. Jag tror ett äldre hus passar oss. Tycker om charmen. Det rustika. Blandat med modern funktionalitet.

PS! Efterbilder får ni se först när det är klart! Just nu är det mest work in progress.