En av denna hösts höjdpunkter är att jag ska få föreläsa på svenska lärares höstmässa i Skellefteå.
Förra gången jag gjorde detta var 2010! Det var första gången jag stod på scen och pratade för mer än 100 personer!
Då öppnades sig fantastiska dörrar! Men de ”smällde igen” lika fort som de uppstått!
När jag stod på mässan förra gången träffade jag en annan utställare. Denna blev eld och lågor över mig och reikin och bjöd med mig på tre (3!!!) mässor i Stockholm. Att stå gratis – i deras bås!
Så det tackade jag ja till! Vilken grej alltså!
WOW! Men…
Det var verkligen WOW det jag fick vara med på lärarmässorna i Stockholm! Jag föreläste på min första mäss-scen. Drog massor av folk… Fick minnen som imponerar mig än idag. Träffade personer som jag har kontakt med fortfarande via fb vilka inspirerar mig mängder!
Men samtidigt upptäckte jag en mängd begränsningar i min verksamhet!
Det var som att få kalldusch efter kalldusch…
Platsbundet
Varför stod jag på mässa i Stockholm? Min verksamhet fanns ju (då) i Luleå? Det gick ju inte att fånga in intresset från mässbesökarna. Det blev en cool grej, men det slutade där.
Begränsad i tid
Dessutom blev jag åter påmind om hur begränsad tiden kan vara när man jobbar person till person.
… och typ här gick musten ur mig gällande mässor! (Har inte riktigt fått tillbaka den än).
Flaskhalsar
Det jag så tydligt upptäckte då var flaskhalsarna i verksamheten – och det skavde ordentligt!
13 år senare – inga flaskhalsar kvar
Nu när jag kliver tillbaka till samma scen (i Folkparken i Skellefteå) gäller det för mig att kliva in – berikad av tidigare erfarenheter, men inte begränsad av tidigare minnen.
Just nu påminner jag mig (flera gånger, minnet är bra men kort) att jag faktiskt BYGGT BORT alla de flaskhalsarna jag märkte då!
Varför tror du jag byggt upp en digital verksamhet? Onlinekurser. Reikiportal?
Jo, för att komma runt det jag tidigare såg som ett jätteproblem!
Ju mer jag tänker på det, desto mer undrar jag om det inte var då som längtan kom? Som fröet planterades. Det var där den nya vägen började visa sig för mig.
I den bästa av världar…
Min andliga träning just nu (har ju ändå 6 veckor på mig) är att skriva om det som hände då och leka med tanken på vad jag hade kunnat göra (då) om jag hade allt som jag har idag…
Vad skulle jag gjort annorlunda?
Min besvikelse släkte glöden
Idag ser jag att relationen till den som bjöd med mig på alla mässor slocknade när min glöd slocknade. Inget hände. Allting bara tvärdog.
Idag förstår jag att jag inte tog vara på möjligheten utan brände min chans. Jag hade kunnat få en vän för livet, men så blev det inte.
Idag vet jag bättre. Idag kan jag skaka av mig känslan av misslyckande och tillkortakommanden. Jodå, är helt övertygad om att jag kommer fortsätta få kallduschar.
Idag hade jag gett oändligt mycket mer som tack för den chans jag fick – även om den ”inte resulterade i något”.
Här handlar det om att förlåta sig själv för de misstag man gjorde när man inte visste bättre.
Jag är alltid extra tacksam för de personer som fått se och möte mina tillkortakommanden. Det är mina lärare.
Heltidsarbete framför mig
På energiplan är det alltså ett STORT arbete jag har framför mig. Skriva om historien. Ta ut svängarna. Hitta nya vägar. Bjuda in det mest perfekta utfallet denna gång (och ändå inte begränsa mig med det lilla jag kan se och förställa mig, jag behöver ha utrymme att bli överraskad och fascinerad.)
Troligen kommer jag hitta fler scener där jag hade kunnat göra annorlunda, så jag tänker passa på och skriva om dem också…
Så det är mycket energiarbete att göra! Här ligger mina egentliga förberedelser.
Jag är där nu!
Samtidigt är det en otrolig känsla av att WOW – jag är där nu! Över det hela!
Och är det något som ska bära mig så är det den känslan!
Har du något i det förflutna som du hade velat skriva om?
ps! Inte tog jag några bilder heller (för det hade jag inte kommit igång med då!) Så det fick bli en köpes-bild.
