Gör det här om du vill att dörrar ska öppna sig

Detta skulle bli ett inlägg om Yalestudien, men det blev ett inlägg som handlar om skapande och vad som öppnar dörrar…

Dagarna efter Yalestudien ville jag skiva några egna ord om det hela. Men snart upptäckte jag att de ord som kom ut handlade om något annat.

Skapandeprocessen.

Vad som öppnar dörrar.

Och var de flesta kliver av tåget.

Jag hoppas att du ska känna igen dig och få kraft till din egen skapanderesa. Välkommen till ” en vanlig dag” när man följer sitt hjärta. När det pirrar är det rätt.

Men vad handlade Yale-studien om?

Yale-studien handlade om Reiki vid akut hjärtproblematik. Man visste att känslomässig stress var negativ, så man ville se om Reikin kunde hjälpa under tiden som patienterna låg för observation.

Reikin hjälpte omedelbart. Helt utan bieffekter. En påminnelse om hur värdefullt det är att gå in med Reiki framförallt i akuta lägen. (Efter det att personen är fysiskt i trygghet och man har sökt vård förstås)

Artikeln kan du läsa här >

Och inspelningen kan du ser här > (Med tanke på hur många som hört av sig och tackat för den hade jag trott att det var tusentals som hade sett den)

Lyssna på guidning vid akuta lägen

Har du inte Reiki i dina händer kan du med fördel använda dig av energin i Guidningen Låt mig bara vara. Under våren 2024 kommer även en Guidning som är speciellt framtagen för att hjälpa vid chock och trauma. Känslomässig storstädning fungerar också, men det kommer som sagt bättre grejer i just detta sammanhang. Vid akuta lägen är Reiki nästintill mirakulös. Lyssna nonstop till det är en skön pirr i hela kroppen!

Men nu tänkte jag prata om något annat.

Hur skapandet visar sig när vi följer vårt hjärta….

Själv har jag varit i skapandet så länge (snart två decennium) att orsak och verkan börjar visa sig för mig. Jag hoppas att min resa kommer att kunna göra din resa snabbare och lättare. Hoppas du snabbare kan se sammanhang som tog mig åratal att klura ut.

När det pirrar är det rätt

När jag ramlade över Yalestudien väcktes något i mig. Det var en iver, glädje, nyfikenhet. Detta är signalen på att något är rätt. När suget finns är det ett tecken på att det är rätt steg att ta. En ny värld är på väg att visa sig. När det pirrar är det rätt.

Men bara för att det är rätt behöver det inte betyda att det endast är ett steg. Rätt väg innebär ofta många små steg, vilka först kan visa sig när föregående steg är gjort.

Medan vi skissade på blogginlägget till studien väcktes idén om en Reikiträff. Nu blev jag åter eld och lågor. Jag hade ju inte varit sugen på en Reikiträff med öppen inbjudan på flera år?! Var det dags nu?

Men här kunde idén ha mattats av så pass att den omintetgjordes.

Smid medan järnet är varmt

Jag kollade med min kollega, var hon också sugen? Det var hon. Men kanske lite längre fram. Det var mycket nu…

Här klev min erfarenhet in och varnade. ”Idén är inte nog stark för att hålla i flera månader! Du kommer att få in för många intryck och tappa fokus. Det är nu eller aldrig som gäller!” (Om du visste hur många idéer jag tappat för jag inte kunnat fånga dem i stunden).

Så jag bestämde mig för att se om jag kunde löste upp min kollegas motstånd. Eftersom hon genuint ville vara med så föreslog jag att jag kunde dra det tyngsta lasset. Om jag gjorde klart alla förberedelser så behövde hon ”bara” dyka upp. Då kändes det rimligt och lagom också för henne. Då gick det lätt igen.

Så vi kallade in en träff med varsel. Från idé till både publikation och zoomträff – på mindre än 3 veckor!

Vänta om timingen är fel

Jag blev förtjust över min överdrivna förväntan av att ha en zoom-träff. Jag hade väl inte haft en zoomträff sedan 2021? Flera gånger har jag tänkt att jag borde vilja ha en träff, men suget hade inte varit där… När timingen är rätt går det snabbt och lätt, och man känner sig pirrig och förväntansfull. Avsaknad av timing och pirr är ofta ett tecken på att tidpunkten är fel. Så då ska man avvakta. Men nu hade något förändrats. Det var dags.

Övning öppnar nya möjligheter

Hade detta varit min allra första zoom-träff hade det troligen blivit något helt annat än vad det blev. Pirret och längtan hade förstås varit rätt. Liksom att testa.

Men flowet. Tryggheten. Möjligheten att fånga upp idén… Det kommer tack vare att jag fått öva tidigare. Jag har troligen hållit mer än 150 föreläsningar i zoom. Övning ger onekligen färdighet. Det är en hel del övning innan en idé satt sig så pass att den kan bli en ryggmärgsreflex.

Största misstaget folk gör när de vill följa sitt hjärta

Det största misstag jag ser människor göra när de vill följa sitt hjärta är att de inte tillåter sig att öva på viktiga färdigheter.

Antingen tvärnitar de redan innan de börjat: ”Men det där kan ju inte jag göra?”

Eller så tröttnar de under inlärningen: ”Skulle det inte kännas roligt och gå lätt? Jag skiter i det här!”

Vill man inte så vill man inte, känns det inte värt det är det helt okej att sluta.

Men när man börjar se hur många dörrar som kan öppnas tack vare de nya färdigheterna blir man allt mer ivrig att lära sig. Man går från: ”Varför händer det här alltid mig?” till ”Nu ska jag bannemig mjölka situationen och lära sig så mycket som möjligt!”

Klart, fulländat och nästa steg

Så fort föreläsningen var över slocknade energin (som det brukar göra) men nu visade sig nästa del. Nu börjar (bland annat) förberedelserna för nästa föreläsning att visa sig. Det är det som kommer att synas utåt. För mig klargjorde tankarna och känslorna, som vaknade när jag följde magkänslan, hur viktig min vision är, hur mycket jag redan lärt mig för att kunna komma dit, men också vilka potentiella risker som jag behöver hitta lösningar på – så att de aldrig uppstår.

(Och så tror jag att jag åter börjar vara lite sugen att spela in lite föreläsningar till youtube)

Jag vet inte om nästa zoom-träff blir lika känslomässig för mig. Men den blir garanterat intressant! Det ser ut att bli en sammanställning av 2 artiklar, istället för att ”bara” presentera en…

Skulle du vilja veta vad om det är någon skillnad på att få Reiki en gång gentemot de resultat som visar sig över tid? I mars är det dags för Harvard-artikeln.