Att skriva är både stärkande och läkande. Något speciellt sker när du får sitta ostörd och berätta din historia. Du hör din egen röst.
Att skriva en bok är en av de vanligaste drömmarna som människor bär på. Och det finns en andligt uppbyggande anledning till detta. När vi skriver riktar vi nämligen inåt. Vi stänger ute omvärlden och lyssnar på den inre rösten. Ofta blir vi förvånad över vad rösten berättar. Vi trodde att historien skulle handla om något helt annat än vad som egentligen bubblade fram. Skrivandet tog vägar som vi aldrig hade kunnat föreställa oss.
Skriv för dig själv
I Writing to Heal berättar James Pennebaker något som jag tycker är intressant. Detta är också anledningen till att jag skriver dagbok/loggbok. Ja, det stämmer. Trots att jag bloggar, skriver böcker, skriver krönikor och gör kursmaterial, så har jag ett texter som ligger fullständig offline. Dold för andras blickar. Ingen har läst, eller kommer att få läsa min dagbok. Detta på grund av något som Pennebaker gjorde mig medveten om.
När vi skriver för en mottagare förvanskar vi budskapet. Bara tanken på att någon kommer att läsa påverkar, ofta omedvetet, vilka ord vi använder och vad vi berättar. Texten blir kanske bra, men den blir inte lika terapeutiskt givande.
Inspirationen kom ifrån en kund
För någon dag sedan skrev jag ett blogginlägg Det enda “fel” du kan göra med Reiki är motstånd. Detta inlägg kom till mig genom en fråga som en kund ställde mig på mailen. Detta var en fråga som kommit till mig till och från under åren som jag varit verksam terapeut, så den väckte väldigt många minnen.
Jag mindes flera olika kunder som gått Reiki för lärare som varit väldigt bestämd om vad man får och inte får göra med Reiki. Bland annat skulle eleven, om de råkade rita ett streck fel i symbolen Hon Sha Ze Sho Nen – sudda ut det felaktiga strecket (som de dessutom ritade i luften, de skulle sudda i luften) för att kunna göra rätt. Detta trots att det troligen finns flera hundratals varianter av Hon Sha Ze Sho Nen – och alla fungerar. Det är inte strecken som skapar energiflödet. Det är avsikten som är grejen.
Nu mötte jag ännu en person som hade samma upplevelse. Hennes rädsla för att göra fel gjorde att hon inte vågade använda Reikin. Återigen påmindes jag hur hämmande rädslan var. Det gjorde ont i mitt hjärta av denna förlust.
Berättarteknik och återberätta ett minne är inte samma sak
Om jag hade skrivit den historia som frågorna väckt hos mig då hade den innehållit mina personliga reflektioner; troligen även personnamn och årtal. Detta är olämpligt av flera anledningar.
Men nu ville jag berätta historien ur ett helt annat perspektiv. Jag ville dela med mig av en text som berättar det som alla Reikutövare har rätt att få veta.
Jag sitter alltså på två helt skilda historier, trots att båda historierna är sanna!
Fram och tillbaka, hit och dit
När du läser ett blogginlägg har du rubrik, ingress och löptext. Inlägget är enhetligt, det handlar om en sak.
I min privata dagbok ser det helt annat ut. Jag berättar hejvilt, utan tanke på läsvänlighet. Jag byter tempus, kastar in reflektioner, minnen och förhoppningar i den rytm som kommer till mig. Det finns en frihet i att slippa förklara eller sätta skeenden i ett sammanhang. Orden får flöda på sitt eget sätt. Ofta upptäcker jag mönster som jag varit helt omedveten om. Eller släpper mina egna bördor.
Skriver jag för att rensa mina egna tankar och höra vad jag egentligen tycker och tänker, är det mycket bättre att skriva för min egen skull.
Vill du visa andra dina texter, då måste du skriva om
För att du ska undvika att instinktivt börja skriva texter åt någon annan, och hålla texterna till dig själv, har Pennebaker ett tips.
Du FÅR INTE visa dina texter för andra personer!
Om det nu råkar vara så att din text är så betydelsefull att du absolut vill visa den för någon, då ska du skriva om texten. Ord för ord. Även om du skriver om texten ordagrant så är det viktigt att du gör skillnad i sådant som du skriver för din egen skull, och sådant som du skriver för andra.
Pennebackers tips för att Writing to Heal
- Hitta en tid och en plats där du inte blir störd (för mig är det kl 05-07 vid köksbordet)
- Skriv kontinuerligt i åtminstone 20 minuter
- Strunta i stavning och grammatik
- Skriv bara för dig själv
- Skriv om något som är extremt personligt och viktigt för dig
- Berör bara händelser och situationer som du är redo att känslomässigt hantera
Brukar du skriva för att höra din egen röst? Berätta!
